Tillbaka
 2013, ett år som började tuft, innehåller de bästa stunderna i mitt liv och som avslutas trött, för fort och med höga förväntningar på vad som komma skall.
 
Januari- Första dagen på 2013 berättade vi för några av våra vänner att vi skulle ha barn. Därefter var det officiellt. Mår illa, spyr och blir hemma från praktiken.
 
 
 
Februari- Åt vi semlor och gottade oss nere i Halmstad. Vi gör vårt andra ultraljud, allt käns fortfarande ovärkligt men vi outar det i cyberymden. Mycket plugg och en flytt.


 
Mars- Vi firar påsk gånger två. Börjar må bra!
 
 
 
 April- Grillprämier. Firar födelsedag, dricker alkoholfritt bubbel och tar tåget till Köpenhamn.
 
 
 
Maj- Firar födelsedag igen och går på 1års kalas. Köper barnvagn, gör mina sista dagar på operation och skriver fördigt D-uppsats. Känner mig stolt men trött.
 
 
 
Juni- Får mina 240 högskolepoäng och tar semester. Är stor och åker till Halmstad.
 

 
Juli- Solar och badar och går på dop. Mamma flyttar och vi äter jordgubbar. Längtar och väntar och får uppleva det största och mäktigaste dygnet i mitt liv. Efterföljs av totalt kärleksrus.
 
 
 
Augusti- Befinner mig i en bubbla och njuter. Åker till Halmstad. Går på 30-års fest och upplever stark separationsångest.
 
 
September- Går på bröllop gånger två. Kräftskiva.
 
 

 
Oktober- Får jobb och löneförhöjning. F fyller år, vi går höstpromenader och fikar. Åker till Halmstad och äter skaldjur.

 
 
 
 
November- Hmm, ja månaden som försvann. Träffade vänner och myste. Vi tänkte på de som inte längre fins med oss. Försökte oss på en kusinbild. Blev som det blev och riktigt bra.
 
December- Julförberedelser och 24h snö. Julfirande gånger 4. Inser att tiden går för fort!
 
 
 
 
 
 
Nyårsafton
Jag älskar nyårsafton. För mig är det alltid en dag då jag försöker utvärdera året som gått och sedan göra upp en liten plan för året som kommer. Det tror jag inte att jag är ensam om. Ett nytt år är för mig en möjlighet att lägga tråkiga och jobbiga bitar bakom mig och börja om. Visserligen har man möjlighet till det varje dag, men nyårsafton är ändå en dag då jag samlar ihop alla tankar och ideér på en gång.
Jag gillar även det här med nyårslöften. Varje år brukar jag göra en lång lista på saker jag ska försöka åstadkomma. Vanligtvis brukar jag inte uppfylla alla, men det är inte riktigt poängen. Poängen är snarare att göra mina önskningar och drömmar synliga och jobba på att förverkliga dem. Vanligtvis kommer jag åtminstone en bit närmare.
Min uppfattning
Jag kanske är hård nu. Jag måste erkänna att jag är medveten om det. Men jag syftar ibland på en viss "typ" av beteende hos människor i vissa inlägg. Människor med dessa beteende finns överallt och så också i min bekantskapskrets. Det är även så att jag känner igen mig, kanske mer förr än nu dock.Jag försöker bli mer medveten. Det jag tycker är intressant är dock att inte sällan är det just de människor jag syftar till som ger tummen upp för dessa inlägg. Hur kommer det sig? Mina tankar landar vid förnekelse,osäkerhet, dålig självinsikt (?) Och det är det här jag menar med att jag kanske drar det lite hårt. För i själva värket är det ju bara min uppfattning. 
Jag tycker ändå om dessa människor, det handlar inte om det. Det handlar bara om ett beteende. Jag förstår som sagt att man vill dela med sig av sina tankar, åsikter och bilder. Framförallt förstår jag att man vill visa upp det käraste man har, så som när man exempelvis får barn. Känslorna tar ju så mycket plats att man ibland känner man sig mer eller mindra tvungen att lätta på trycket. Jag har varit (är) där själv. Men för mig finns det gränser. För ibland blir det nästan som ett ältande. När man slutar göra det med eftertanke. När man släpper in fler och fler människor som man aldrig har träffat och när bilder och texter består av samma saker dag efter dag. Då sollar jag, blockerar, tar bort.