Orkeslös
Nätterna går nu mera åt till att hitta en bekväm ställning. Jag är uppenbarligen inte en av den som njuter av varje minut av graviditeten. Just nu är jag mest obekväm och trött. Känns som att jag från och till har både ett par revbensfrakturer och en punkterad lunga.
Är det föe övrigt okej säga så, eller ska man vara tyst och tacksam? Självklart är jag tacksam! Jag är oerhört tacksam över att det så här långt har gått bra med den lille. Men är tiden för en graviditet en tid då man inte borde ventilera vad som helst? Det känns så ibland. Det ska vara så mysigt, fint och underbart. Ibland är det ju det, men ibland inte.
Vid närmare eftertanke är det väl så generellt. Människor är bra på att skriva och berätta om hur fantastiskt allting är, vilka härliga vänner de har, vilken underbar dag det har varit och så vidare.. Men resten av livet behåller de för sig själv. Den del av livet där de inte mår bra, där de blivit osams med den där personen eller när dagen bara känts grå. Och visst, mycket av det som är jobbigt kan också kännas allt för privat. Samtidigt ger det en så snevriden bild utåt om man bara visar en liten del av verkligheten. Är det konstigt att folk mår sämre än vad de ibland behöver när alla andras liv verkar så mycket bättre än det liv de själv lever? När alla andras liv verkar så felfritt. När man bara får se den ljusa sidan. Så skyller vi på media, att vi får en så manipulerad bild av verkligheten. Vårt eget ansvar då och den bild vi ger utåt? Folk går på det. Herre gud, det gör ju jag också! Det går ju ofta av bara farten. Nä, jag vill ge en ärlig bild av min verklighet. Hitta en balans!

 
Magister
Kan ni tänka er att 4års universitetsstudier snart nått sin ände. Jag ler en aningens av tanken på att jag lyckats samla ihop 240 högskolepoäng. Så mycket ångest jag känt inför skolan efter att gymnasiet var avklarat. Nå väl. Allt är inte inlämnat än, men det är nära nära. D-uppsatsen blev godkänd i onsdags och praktiken avklarad fredagen innan. De två momenten har varit mina måsten innan sommaren. I did it!
Det här med att fylla år
Det är inte helt fel att fylla 30 kan jag meddela. Specielt inte när man inte har tid att fira med alla samtidigt. Uppdelat firande är finfina grejer. I fredags blev jag bjuden på middag och bar-häng av svärfar. F var givetvis med. Med tanke på vädret fans det inte mycket att klaga på. Ja eller, vinet hade ju gärna kunnat ha något högre alkoholhalt.