100%
Mitt jobb som operationssjuksköterska innebär framförallt att se till att patienten får en trygg och säker operation. Jag ser exempelvis  till att materialet som används är sterilt, att patienten ligger bra utan risker för exempelvis tryckskador och att rätt instrument används. Detta gäller varje dag med varje patient. Jag måste vara 100 procentig gällande detta, det är det jag utgår ifrån. Därför tyckte jag detta var lite intressant: 
"Nu siktar vi på 98%". Är det bara jag, eller borde man inte alltid sikta på 100%, i alla fall i branscher med avsikt att tillgodose människors behöv? Eller kan jag också tagga ner lite och bara sikta på att 98% av patienterna inte får trycksår när de ligger på oparationsbordet.

Arbetsvecka
Nu var det överstökat. Första veckan på jobbet. Pjuu.. Det känns som att det hade varit nog att gå tillbaka till sitt tidigare jobb, men nu bombarderas jag av intryck på den nya arbetsplatsen. Visserligen har jag spenderat mycket tid där under praktiken i våras, man det har hänt en hel del där vad gäller rutiner och lokaler. Och nu måste jag ju lära mig på riktigt..
Men kort och gott är jag ganska så slutkörd. Jag vaknar fortfarande av Molly på nätterna när hon bökar, går upp tidigare och vill spendera så mycket tid som möjligt med Mollan när jag kommer hem. Så det är inte mycket tid till återhämtning under veckan. Men jag tror att det blir bra när jag väl landar i det. Fredrik vaknar inte lika lätt av Molly, vilket är bra då hon ändå somnar om av sig själv för det mesta. Känns bara en aning konstigt att det är så här mitt liv kommer att se ut till stor del de närmste åren. Visst, i höst börjar hon dagis men i övrigt är det så här rutinen kommer att se ut. Än är det väl för tidigt att verkligen känna efter hur det käns och om jag trivs med det, men tanken slår mig.
 
 
 
 
 
Ifrågasätta
Någonting jag har tänkt på de senaste dagarna och som jag diskuterat en del med människor omkring mig är det här med att ifrågasätta. Hur bra är människor på att göra det, köper de läget eller gör som alla andra? Jag har nog alltid varit väldigt nyfiken och undrat "varför" om det mesta. Nu när man ständigt har mobilen i närheten har det också blivit lättare att försöka söka reda på information och fakta. Tack vare mina studier har jag också fått ifrågasätta och kritiskt granska källan till informationen. Bara för att kvällstidningarna skriver om den senaste forskningen kan man inte köpa det man läser.
För mig är inte "att ifrågasätta" samma sak som att ge kritik. För mig är det ett sätt att utvecklas, få nya infallsvinklar och ny kunskap. Ofta käns det dock som att många känner sig kritiserade då de blir ifrågasatta och jag kan förstå det. Samtidigt kan jag tycka att om man verkligen tror på någonting, borde man inte klara av att andra ifrågasätter detta? Med det vill jag inte påstå att jag hittar alla rätta svar eller att man borde ifrågasätta allt. Men generellt sett tycker jag nog att man borde göra det i större utsträckning och att man borde ta till sig ett ifrågasättande som ett tillfälle att analysera.
Det händer titt som tätt att jag läser inlägg på nätet som människor har skrivit och där de sedan blir ifrågasätta, för att nästa dag upptäcka att kommentarer eller hela inlägg är borttagna. Man får absolut göra som man vill, men för mig visar detta ändå på att personen som skrivit inläggat inte längre kan stå för det den har skrivit. Detta är dock bara min teori.
En annan infallsvinkel som jag diskuterat men människor i min omgivning och som togs upp så sent som igår är det här men grejer till barn. Alla föräldrar vill det bästa för sitt barn, vill hjälpa barnet att utvecklas och stimuleras. Men hur mycket gör man och köper man för att alla andra gör det? En av alla dessa barnsaker är den här gåstolen som många köper till sina barn. Jag tänkte också tanken att "en sån kanske man ska ha". Så jag googlade "Varför använda gåstol?".  Svaren jag hittade var att föräldrar tyckte de var jätte smidiga och att de upplevde att barnen tyckte om att använda den. Men.. det generella svaret från läkare, fysiologer, barnsjuksköterskor och diverse forskare var: "Nej, gåstolen är helt överflödig och kan dessutom vara farlig" , "gåstol är inte aktuellt förrän upp mot 10 -12 månaders ålder om ens då" och "barn som använder gåstol tappar sin egen motoriska utveckling". Nu får man ju ifrågasätta denna typ av uttalanden också. Det finns många faktorer som spelar in i forskningsresultat så som tiden barnet spenderar i gåstolen. Men då ingen av dessa "pålästa människor" rekomenderat gåstol, fick det i alla fall mig att ifrågasätta syftet med dess användning. Jag pratade även med min syster som läser till sjukgymnast om detta. Enligt henne hade ämnet kommit på tal under en föreläsning ( jag antar att det förelästes om barns utveckling) och föreläsaren hade bara skakat på huvudet. Det kan säkert vara ett bra sätt att sysselsätta barn på, men då vår lilla tjej är hur nöjd som helst med att sitta på golvet och försöka ta sig fram därifrån känns den ganska så onödig. Jag upplever att hon stimuleras till att vilja ta sig runt på ett mer naturligt sätt när hon får göra det på sitt sätt.
Men det är lite det jag menar.. Skulle du verkligen köpa vissa saker du köpt eller skulle du verkligen ha vissa värderingar om du ifrågasatte ditt eget beteende? Röstar du på samma parti som dina föräldrar och i så fall varför?  Varför äter du kött? Är dagens köttindustri ett naturligt sätt att få fram kött på? Varför lägger du upp eller tar bort vissa saker på sociala medier?