2015
Nu är vi här igen! Sista dagen på året. En lite förvirrad känsla måste jag säga. Förra årets nyårsfirande känns inte långt bort, men med en glimt i backspegeln på året som varit känns det som en evighet.

Trött och sliten och så nära gränsen till att ge upp utan att göra det. Kaos, dåligt samvete, splittrad och skör. Förväntansfull, lycklig, orolig och kär. Smärtsamt, förvirrande och lärorikt. Prata om att det varit ett omväxlande år. Så här mycket känslor på en och samma gång har jag aldrig tidigare upplevt. Intensivt.
 
 
 
Jul
Julen är inte riktigt slut för vår del. Vi åker vidare till västkusten i morgon.
Så här långt har det varit intensiv och givmild.
Mycket uppskattad av äldsta dottern.
 
 
 
Avskyr dem.
Sådana där dagar när man bara inte räcker till. Jag avskyr dem! När man har två små som inte kan sova, bara vill vara nära och en större som verkligen är i behov av sin mammas uppmärksamhet. Man går sönder. Jag kan bara trösta en bebis i taget och jag kan definitivt inte ge en tvååring min fulla uppmärksamhet samtidigt som de två små vrålar.
Även om man gör så gott man kan under dessa dagar är det lätt hänt att man blir en lite sämre mamma. Man höjer rösten lite för mycket i ren frustration. Man stänger in sig i badrummet och sätter på vattenkranen för att överrösta ljuden utifrån. Man säger saker som man inte borde. Och man tar i lite för mycket när man ställer ifrån sig sitt kalla kaffe eller när man städar undan barnens leksaker.
När sambon sedan kommer hem och behöver 20min i fred för att fixa, köper man läget för att sedan kräva samma sak tillbaka. Dock köper inte den större dottern läget och mamma får inte vara ifred i dag heller. Biter ihop och kör samma race imorgon. Tur att det snart är jul!