Missförstå mig inte
Missförstå mig nu inte! Jag älskar mina barn och önskar ingen av dem ogjord. Jag antar att jag nu klampar in på förbjuden mark, men jag tror inte jag är ensammen i mina tankar. 
Det var inte så här det skulle bli. Jag skulle strosa runt hemma och pyssla medans bebis sov, ligga i soffan med bebis på bröster och andas in all kärlek och knalla iväg med barnen på utflyckt. Nu blev det inte alls så. Nu blev det två bebisar och varken jag eller tiden räcker till. Dessutom drar jag mig för att visstas längre stunder med bebisarna någon annan stans än hemma, då allt de vidrör  riskerar att täckas av spya. 
Ofta känner jag mig besviken och ledsen. Otacksam och girig kanske vissa tycker. Och tro mig, det dåliga samvetet är vardag. Jag vet att det är värt det. Jag intalar mig det varje dag.  Men det gör det inte mindre tufft att leva i. Jag känner mig så otroligt låst. Trött på att leva för andra och sätta mig själv längst ner på preoriteringslistan. När tiden väl fins och barnen väl sover samtidigt fins ingen ork. Jag är så trött. 
Bilderns jag la upp i förra inlägget får mig att suckta efter frihet. Jag vet att saker och ting förädras efter att man får barn. Men så här i efterhand inser jag hur mycket möjligheter och tid man faktiskt har med bara ett barn.. 
Och här borde det komma någon käck mening som slätar över det tunga  och får allting att låta lite mindre negativt, men just nu kommer jag inte på något. Ingenting som jag kan stå för. Ibland är det bara så och det måste väl vara ok det också..
#1 - Ellinor

Helt okej att känna!!! Förstår dig till hundra procent, måste vara ett helsike det ni går igenom. Och inte för att strö salt i såren, men det blir nog inte bättre när de kryper och springer och hela lägenheten blir en döds-zoon. Kanske mindre bärande men mer spring.
MEN du vet vart jag finns och ni är mer än välkomna hit och det gör absolut ingenting om det blir massa spya här inte. Säg till när du har en ledig kväll och fredde kan ta ungarna så flyr vi mot kopparhammar! ;)

Svar: Hoppas på att stressen sak minska när skriket blir mindre.Just detta skrik efter närhet stressar mig nått extremt. Jag räcker inte till! Och hoppas på att de blir mer nöjda så småningom. Visst kan det bli jobbigt när de börjar röra sig mer, men vi får se till att begränsa dem. Blir till att bygga grindar här hemma. De värsta farorna har vi väl lite koll på nu :) Ja, får granska Fredriks schema o hitta nån kväll!!
Martina Wilhelmson

#2 - Caroline Bergholm

Dom tankarna du har är sånt jag tänker om det skulle vara så att jag skulle få tvillingar så tätt inpå första. Så dina tankar är inte konstiga men som du säger så är det väl förbjuden mark. Förstår dej totalt o lider med dej även att man inte vill få det ogjort. Vore roligt att ses nångång när du känner dej redo eller bara behöver muntras upp! O lite spya har väl inget dött av!

Svar: Tack Carro! Var skönt att läsa det du skrev :) Vore verkligen jätte kul att ses! Var länge sen nu.Vi får se till att fixa det!
Martina Wilhelmson