Reflektion
Har just skickat iväg Molly till sin mormor. De ska iväg för att träffa min mormor som fyller år imorgon. Tanken var väl från början att jag och Molly skulle åka. Men i ärlighetens namn har jag inte ens gett mormor något svar. Oansvarsfullt ja visst! Och det dåliga samvetet gnager. Men det är ytterligare en av de grejer som jag bara slår bort. Vill inte ta det beslutet just nu. Det är så stimmigt i huvudet.
Semester i alla ära, men som jag skrev tidigare känns det inte riktigt som semester när man har alla tre barn hemma på heltid. Det gör mig bara ännu mer ofokuserad. Alla tre är fortfarande väldigt mammiga och en av dem är fortfarande missnöjd stor del av tiden. Tid att rensa bland sina tankar och känslor finns inte om jag inte tar den. Och tiden är knapp och jag är skitdålig på att ta den.
Just nu.. här i nuet.. är första gången jag inte har någon omkring mig på väldigt många veckor. De små sover och Fredrik skjutsar Molly. Jag hör faktiskt svalorna utanför fönstret och bruset från datorn. Att ha möjlighet att solla bland mina tankar och samtidigt ha möjlighet att skriva ner dem är helt underbart.

Till skillnad mot de flesta har jag en viss längtan tillbaks till jobbet. Jag var nervös för att inte orka. Med tanke på hur trött jag är och hur svårt jag har för att koncentrera mig hemma var jag rädd för att det skulle bli samma sak på jobbet. Men faktum är att jobbet ger mig en paus. Jag får möjlighet att fokusera utan att bli avbruten. Jag får vara kreativ och tänka utan att någon stör. Jag lyckas prestera, åstadkomma och känna mig nöjd över det jag gjort. Till skillnad från hur det är hemma.
Det är så lätt att känna att jag inte kan påverka livet. För det är mycket jag faktiskt inte kan påverka. Som barnens sömn eller Lisas stora närhetsbehov. Och då kör jag bara på. Stakar vidare. Utan att njuta särskilt mycket. Det går visserligen i perioder. Men ofta är det perioderna då barnen varit mer nöjda som jag kunnat slappna av mer. Dom är allt för korta. Samtidigt måste jag vara ärlig mot mig själv och säga att det finns en hel del jag faktiskt kan påverka också. Det finns stunder då jag har möjlighet att få lugn och ro men utan att ta den möjligheten. Oftast fastnar jag i soffan med mobilen i handen istället. Men som sagt, man kör väl på utan att riktigt reflektera. Att inse att man kanske är inne på fel stig och att man behöver vända om för att hitta rätt är fasen inte lätt. Framför allt inte när man inte ser sig om för att se vart man är.

#1 - Ellen

Att hamna i soffan med mobilen är nog vanligt fenomen. Det handlar väl om vad avslappning är för en själv. För mig kan avslappning vara att bara surfa runt lite med mobilen och se vad som hänt på nyheterna eller bara läsa... En blogg typ! ;)

Svar: Klart det kan vara avkopplande! Problemet är väl att man inte är så vidare produktiv och social när man gör det. Fins väldigt mycket mer jag skulle vilja göra när barnen sover. Faktiskt åstadkomma nått.
Martina Wilhelmson