Många bäckar små
Så tråkiga och allvarliga inlägg som droppar in här. Men så är det. Ingen skimrande fasad här. Några intensiva dagar och dålig nattsömn har ganska negativ inverkan på psyket just nu. Många bäckar små och jag bryter ihop. Och att saker inte blir som man tänkt och sett fram emot. Lyckligtvis är det även små saker som får mig att bli lite varm innombords. Som att lyckas lura Meja att stå själv i ett par sekunder, det kan göra underverk. Värdefulla sekunder.
Även att lyckas få sitta här och faktiskt få ner meningar är fantastiskt. Sen att jag får springa i skytte trafik till vardagsrummet samtidigt är en annan sak.
I övrigt är det här en dag då jag funderar på när i helvete det ska bli bättre. När ska man återfå tillräckligt med energi för att orka bolla alla barn och samtidigt ta hand om sig själv? Just nu pendlar jag mellan att bryta ihop, depp och att livet är ok med lite solstrålar då och då. Jag tycker inte om att inte orka. Att inte få göra saker och ting ordentligt gör mig ledsen. I stället blir det att jag inte gör det alls, vilket gör mig ledsen. När i helvete blir det bättre?