Skrikande barn
Sitter här och moffsar i mig ett Wienerbröd. Tröstätande kan man också kalla det. Den senaste tiden har blivit lite för mycket. Känslan av att bara vilja ha tillbaka mitt liv har bitit sig fast. Mitt liv består just nu av att hålla barnen nöjda. Punkt. Och anstränger jag mig inte för att göra det, ja då skriks det. Hela tiden. Och konsten att lyckas få alla tre nöjda samtidigt har jag inte lyckats förstå mig på än. Vår 3åring har inte samma intressen som sina 1år gamla småsystrar. Och småsystrarna är inte jätte bra på varken att pärla eller lägga pussel. Dessutom har de små insett att sitter inte just dom i mammas knä så kan ju någon annan ta den platsen och det vore ju katastrof. Samma sak gäller om man sitter på golvet. Då får ju mamma plats med fler än just mig, så det bästa är ju om hon står upp.
Det är så mycket skrik på dagarna att jag inte orkar med Fredrik på kvällarna. Jag orkar inte lyssna på hans prat. Inte så att han pratar strunt och saker jag egentligen inte vill höra, men jag orkar inte ta in. Jag vill bara stänga av helt. Jättekul för vår relation. Verkligen.
Allt det här leder i sin tur till att jag blir en av stans sämsta mammor. Jag skriker, säger dumma saker, blir oförmögen till att resonera på ett vettigt sätt och helt och håller opedagogisk. Tyvärr är det ju som vanligt vår stackars 3åring som får ta det mesta. Hon tar efter småsyskonens gnäll och kan helt plötsligt inte göra annat än att gråta och gnälla hon också. Dessutom kan hon ingenting. Inte ta på sig kläderna, inte sträcka sig efter det hon vill ha och inte hoppa ner från stolen. Jag förstår henne. Jag förstår hennes beteende. Men. Det är så galet frustrerande! Jag vet ju att hon kan. Och efter som jag vet att hon kan och eftersom mitt tålamod inte längre existerar så är det henne jag kokar över på. Det gör mig så fruktansvärt ledsen. För det är inte det hon behöver.

Just nu känner jag mig bara fast.. Det här med tvillingar är ett jäkla påhitt. Varför kan man inte bara få ett barn i taget. Vad finns det för fördelar med att få två på en gång? Jag förstår inte! Jag känner mig snuvad på bebistiden. När blir det värt det?


#1 - Anna

Kan ni inte byta föräldraledigheten ett tag så du får jobba o få lite distans o åter få ett vuxenliv.
Nu hade ju jag bara tvillingar o inget äldre syskon utan en mindre. Men nu har du snart gjort det värsta. Jag lovar det är nästan bara fördelar med tvillingar när de blir lite större. de har alltid varandra, behöver aldrig göra jobbiga saker ensam. De lär sig att dela med sig, har alltid en vän som känner varandra utan o innan. Alltid någon som alltid ställer upp vad som en händer. Sen är det konkurans o man får lära sig som mamma att alltid se två personer med olika behov.
Skulle jag börja om o få välja själv skulle jag åter vilja ha tvillingar.
Går inte stora tjejen på förskola? Så hon får stimulans där? Dela på er när din man är hemma, ta ett av barn o gör något kul med. Så får han ha två. Dela även på tvillingarna o ge dem ensamtid med dig. Det blir bättre jag lovar!!

Svar: Tack Anna!!
Sånt behöver jag få höra 🙂
Martina Wilhelmson