Bakslag
När jag blir för stressad och börjar tappa kontrollen är det första som ryker min självkänsla. När den blivit tillräckligt liten kommer ångesten. Tjena, tjena.. Det är skönt att jag nu mera reagerar innan den riktigt kunnat ockupera mina tankar. Men trots det ä den så jäkla hämmande. Det känns som att den drar i mig.
Jag tror det är lite tur i oturen att jag gått och blivit sjuk igen. Några panodil och jag kan faktiskt få ut lite av lugnet här hemma. Reflektera och ifrågasätta mina tankar och beteende.
När min självkänsla sviker ifrågasätter jag mig själv till den grad att jag nästan inte vågar öppna munnen. Och så känner jag mig konstig för att jag knappt pratar. Lite av en självuppfyllande profetia kan man säga.
Samtidigt tror jag på att vända negativa händelser till något positivt. Jag tror att bakslag kan ge bränsle till att ta nya tag. För så här kan det ju inte vara. Det är inget jag vill acceptera.