Här tänkte vi bo
 


Om allt går som det ska så är det här våra barn kommer att växa upp. Pirrigt minst sagt. Mycket att stå i. Vi ska ju liksom bygga ett helt nytt hus!
Lyckligtvis
 
Åter en helg där Fredrik jobbar och jag inte. Veckan på jobbet har bestått av tunga nyheter som gjort mig en aningens osäker på framtiden. Försöker dock se det som en utmaning och hade det inte varit för denna eviga sömnbrist hade jag nog kunnat känna mig lite peppad.
Lyckligtvis har min älskade mamma hoppat in i bilden och tar hand om barnen. Kände starkt behöv av att få lite återhämtning och tänka.


 

 
 
 
 
 
Offer

Ok. Jag gillar hösten. Men att det är så här mörkt, regnigt och blåsigt just idag känns inte helt ok.
Småttingarna sover hos mormor och jag och Molly hänger för oss själva. Tanken var att vi skulle ta med oss picknick till parken. Men glöm det!

Jag har tagit mig en funderare om något helt annat också. Jag skriver och ventilera mig och är samtidigt medveten om att folk läser. Jag väljer ju att låta folk läsa. Och samtidigt tillåter jag att folk spekulerar. På något sätt känner jag att jag har kommit så långt att jag inte bryr mig om att jag riskerar att folk tar sina egna slutsatser. För i slutänden tolkar folk ändå precis som de vill. Vad man än skriver om.
Jag har också kommit till den punkt där jag känner att det är helt ok att må dåligt. Så länge man inte låter sig besegras av det. Varje person väljer helt själv hur hon eller han ser på situationen. Ger man upp och känner sig som ett offer så är man körd! Visst, jag kan hamna där ibland, men med lite tid och ventilering blir jag en ganska bra problemlösare nu mera. Likaså gäller hur man väljer att känna vid konfrontationer. Är det nått jag behöver öva på så är det detta! Jag tar det mer eller mindre alltid personligt och negativt. Även om jag nån stans känner att jag har rätt eller att jag vet att personen i fråga inte har något med saken att göra, så blir jag till en början illa till mods och tycker det är jobbigt. Men även här väljer man ju egentligen hur man vill reagera. Jag kan välja att säga ifrån, inte bry mig, ta till mig det som sägs, be om ursäkt osv. Så länge man inte känner sig som ett offer. Och det gör jag allt för ofta.. Bättring!

Men vad är syftet med att man skriver? Jag vet att folk kan ifrågasätta det. Framför allt när man är ganska personlig. Jag vet inte. För att bearbeta? För att få uppmärksamhet man har saknat? Egoboost? Dela med sig av erfarenheter? Antagligen en mix av alltihop.
För egen del känner jag att jag bearbetar väldigt mycket när jag skriver. Vetskapen att andra läser hjälper mig nog att just bearbeta. Folk kan kommentera, men också av den anledningen att jag hela tiden ifrågasätter mig själv. Kan jag stå för det här? Ibland kanske jag gått för långt. Men det positiva med att göra fel är att man kan lär av sina misstag. Där i ligger stor del av ens utveckling. Så är det faktiskt. Dessutom krävs det att jag kopplar igång min kreativa sida när jag skriver. Och jag älskar det!

Problemet den senaste tiden är väl att det varit ganska tunga inlägg och att jag inte balanserat upp det hela. Bättring på det också! Check!