Det är en början.
Tack för fin feedback på förra inlägget. Det känns skönt för min stressade själ att höra att det finns fler som tycker att jag gör rätt som tar mig tid att vila. Att det ska behöva vara en sån konflikt med en själv. Att det ska vara så svårt att på riktigt känna att man är värd det och att det är rätt beslut att ta. Tokigt!

De här dagarna som passerat har ändå gett mig tid att känna efter. Det känns som att jag börjar få lite klarhet i vad jag faktiskt behöver. Min älskade mamma ska försöka hämta barnen på förskolan en gång i vecka bland annat. Jag behöver få lite mer luft bland alla måsten. Jag tror också att jag behöver bli lite mer ego på jobbet. Fokusera lite mer på hur jag vill arbeta och inte bara försöka passa in.

Det är en början. Vi får se hur vägen dit kommer att se ut.


 
Kanelbullens dag igår för övrigt. Då blev det kanelbullar i alla dess former till kvällsmat minsan!
 
 
#1 - Matilda Berlin

Men MUMS vad gott det ser ut! =)

Svar: Det var det!
Martina Wilhelmson