Omelett
I det här hushåller är det näst intill alltid min sambo som lagar mat. Det har blivit så på rutin. Han har fler recept i huvudet och är mer kräsen. Så det har blivit enklast att han då får ficka käket.
Ytterligare en grej jag har anpassat mig till. Och det är inte så att jag inte gillar att laga mat. Tvärt om! Jag gillar att experimentera.
Dessutom är tanken att försöka äta lite mer clean. Så nu är det dags att ta plats i köket.
 
Idag slängde jag ihop en Quinoaomelett till lunch.
Ägg
Quinoa
Lök
Vitlök
En skvätt mjölk
Fiberhusk
och en näve hackad grönkål.
 
Till det hade jag blandat ihop Crème fraîche och parmesan.
Förvånansvärt gott! Och superenkelt! Quinoa har jag hört att man kan slänga in i frysen dessutom. Så nu har jag även gjort det. 
 
 
Friska luften
Trots allt så var helgen trevlig på många sätt och vis!
Grillad korv smakar alltid bäst i skogen.
 
 
Skitjobbigt
Helgen har varit trevligt. Igår hängde vi med barnens mormor och kusiner till skogen. Grillade korv och klättrade bland träd och sten.Väldigt uppskattat av samtliga. I alla fall fram tills att övertröttheten slog till på de små. Då drog vi en runde till tomten och sen vidare hem till min mor, käkade semlor och barnen fick fortsätta leka.

Idag funderar jag dock på om jag får sota föra igår. Hur trevlig jag än tycker att det var, så blev det rätt intensivt och mycket barn att hålla ordning på. För idag mår jag precis så där dåligt som fick mig att bli sjukskriven. Yrseln slog till med full kraft och jag har haft svårt att fokusera. Jag skulle lägga in alla nytvättade kläder i garderoberna i eftermiddags och visste knappt hur jag skulle göra. Det känns lite som att armarna inte sitter fast med min kropp och jag inte kan styra dem dit jag vill. Det är så jäkla obehagligt!
Tanken är annars att jag ska börja jobba nu i veckan. Men så sitter man här och har ingen aning om vad kroppen försöker säga. Ska jag pressa mig själv lite och faktiskt börja jobba så som jag vill? Eller riskerar jag att tappa fotfästet igen?
För nu när jag ändå haft ganska många bra dagar den senaste tiden blir det så tydligt hur dåligt jag mår såna här dagar. Och hur svårt jag då har för att bara ta hand om mina barn. Det är ju där min största prioritering är. Jag har fortfarande inte redskap för att veta hur jag ska handskas med för mycket rörelse och stök. Uppenbarligen. Det är hos mig lösningen måste finnas. För barnen är barn och kommer stöka, knöla och vara högljudda.
Men jag förstår samtidigt att jag kommer behöva pressa mig själv när jag börjar jobba. Det kommer krävas en hel del för att hitta sätt som gör att jag klarar det. Jag förstår att jag kommer behöva utsätta mig själv för det tuffa bitarna för att lära mig handskas med dem. Men hur vet jag att jag är redo för nästa steg? En bit av mig tänker "det är bara att köra på o bita ihop".. Med det är ju det som varit problemet. Just nu känner jag mig bara helt handfallen och vet varken ut eller in. Det är inte många steg framåt jag har tagit under dessa veckor. Även om jag varit inställd på att det kommer ta tid så känns det skitjobbigt.