Lugnet
Sitter och sippar på en kopp kaffe. Middagspajen står i ugnen och jag njuter av lugnet innan barnen ska hämtas.
De senaste dagarna har jag märkt hur mycket närmare jag har till lugnet. Det har blivit lättare att hitta dit. Jag har börjat förstå hur mycket bättre det faktiskt går att må och hur långt ifrån det jag faktiskt har varit.
Skönt att känslan ändå är att det går framåt!
 
 
 
Tvivel.. det där som stör.
Den där gnagande, nästan molande känslan som dyker upp. Som liksom förgiftar ens upplevelser och nästan blir fysisk. Jag inser att vi har en mycket nära relation jag och tvivlet.
"Gör jag rätt nu? Var det ok för mig att säga så? Borde jag klara av detta själv? Är den där tröjan verkligen snygg? Det kanske finns någonting ännu bättre? Tycker de andra att det här är gott?" och så vidare.
I alla de lägen möjligheten till tvivel finns, då tvivlar jag. Och det handlar i stort sätt alltid om att jag tvivlar på mig själv. Det tar otroligt mycket energi så klart. Och tid. Att hela tiden ifrågasätta, vrida och vända och söka bekräftelse på att man ta rätt beslut.
Jag har mer eller mindre luskammat google för att hitta svaret på om det är ok för någon i min situation att vara sjukskriven. Inte fasen står det svaret på nätet. Det har inte hänt förut. Ingen har någonsin varit i precis samma situation.
Det är skönt med insikter. Det är ju först då man kan göra någonting åt dem.
 
 
 
 
 
Kvalitetstid
 

 

I fortsättningen ska det definitivt bli fler sådana här dagar. 
Först en heldag med barnen hos nära vänner. Sen spenderades kvällen med kärt sällskap, skvaller, god mat och vin. Har lite dragit mig för att hitta på så mycket det helger Fredrik jobbar. Det har nog blivit till en vana då jag inte riktigt vet hur mycket jag får sova. Men det ska bli ändring på det. Generellt sett sover barnen ganska bra nu för tiden och nån uppgång innan kl 7 blir det väldigt sällan på helgerna