Första veckan på semestern
Nu är det en vecka sedan vi gick på semester. Känner mig allt annat än lugn och utvilad. Tur att vi har 6 veckor kvar.
Höjdpunkten än så länge har helt klart varit utflykten till barnens morfar. Dom har en liten stuga på Östgötaslätten. Idylliskt.
Precis över vägen ligger en gård med hästar, åsnor, grisar, lamadjur, getter, kaniner och en mängd olika fåglar. När vi var där hade de fått ett nytt föl bara några dagar tidigare.
 
 
 
 
 
 
Att älska sig själv
Jag jobbar mycket med mig själv just nu. Träffar min terapeut titt som tätt, får hemuppgifter och grubblar. Det handlar mycket om mig, att se mina egna intressen och behov och att ta plats. Sedan 2 veckor tillbaka är jag tillbaka och jobbar som vanligt igen. Jag märker redan hur jag mår sämre. Dagarna blir så mycket mer intensiva. Jag tvingas att "skynda" på ett annat sätt. Vill jag att vi äter mat tillsammans hela familjen som måste jag skynda hem efter jobbet. Och helt plötsligt finns inte dom där pauserna jag så mycket behöver. Jag försöker förhandla lite på jobbet om att få korta ner dagarna istället för att vara ledig 1 dag i veckan som jag är nu. Men på grund av att vi är så få operationssjuksköterskor finns inte den möjligheten. Vi får se vad framtiden innehåller.

Men jag behöver förstå bättre hur viktig jag är. Jag förminskar mig själv alldeles för lätt. Mycket av min ångest ligger där. Att jag inte kan behaga och vara till lags (alltid) ger mig ångest. Istället för att se inåt och lyssna på mina egna behov. Varför är andras behov viktigare? Vad har de gjort för att förtjäna det? Knäppt det där.

Jag behöver bli bättre på att älska mig själv och inse att jag duger. Bara det här med att se sig själv och tycka att man är fin som man är.
 

Osminkad, rufsig och fin.
6e Juni
 
 
 
Det här med att vara ledig den 6e Juni har inte riktigt fäst sig i min planering än. Har aldrig firat någon nämnvärt mer än att vi stod på torget och sjöng på den tiden jag gick i musikklass. Men det är väl dags att bli lite mer patriotisk och fira vårt vackra land! Så vi tog bilen ut till Stegeborg, tittade på flyguppvisning och åt glass. Dock missade vi i princip hela flyguppvisningen, tjejerna bråkade mest om glassen och blev övertrötta och gnälliga. Det är alltid en chansning det där med att åka iväg, improvisera lunch och skippa vilan. Men lite mysigt han det vara och vägen dit gick igenom böljande sommarlandskap vilket i sig gjorde dagen lite härligare!

Nästa år hissar vi flaggan och bjuder på svensk fika hemma hos oss Sju sorters kakor och svenskt kaffe. Det säger jag om allt nu för tiden. Nästa år, då! För du står huset klart.