Att älska sig själv
Jag jobbar mycket med mig själv just nu. Träffar min terapeut titt som tätt, får hemuppgifter och grubblar. Det handlar mycket om mig, att se mina egna intressen och behov och att ta plats. Sedan 2 veckor tillbaka är jag tillbaka och jobbar som vanligt igen. Jag märker redan hur jag mår sämre. Dagarna blir så mycket mer intensiva. Jag tvingas att "skynda" på ett annat sätt. Vill jag att vi äter mat tillsammans hela familjen som måste jag skynda hem efter jobbet. Och helt plötsligt finns inte dom där pauserna jag så mycket behöver. Jag försöker förhandla lite på jobbet om att få korta ner dagarna istället för att vara ledig 1 dag i veckan som jag är nu. Men på grund av att vi är så få operationssjuksköterskor finns inte den möjligheten. Vi får se vad framtiden innehåller.

Men jag behöver förstå bättre hur viktig jag är. Jag förminskar mig själv alldeles för lätt. Mycket av min ångest ligger där. Att jag inte kan behaga och vara till lags (alltid) ger mig ångest. Istället för att se inåt och lyssna på mina egna behov. Varför är andras behov viktigare? Vad har de gjort för att förtjäna det? Knäppt det där.

Jag behöver bli bättre på att älska mig själv och inse att jag duger. Bara det här med att se sig själv och tycka att man är fin som man är.
 

Osminkad, rufsig och fin.