Hur som haver
Nu har jag varit igång och jobbat i 2,5 vecka. Känns kul att vara igång och känna sig lite nyttig. Men samtidigt är det rörigt. Vi är underbemannade, chefen är ute på golvet för jämnan och nya rutiner ska in. Dom två timmar jag befinner mig där känns tillräckligt. Har fortfarande inte helt hittat balansen för att orka med allt. När familjens schema varierar så mycket som det gör krävs det att jag är noga med planeringen av återhämtning. Slarvar en del. Kommer på mig själv när varningssignalerna börjar ljuda. Tanken är ju att jag inte ska behöva känna av ångesten,irritationen, yrseln och hjärtklappningarna utan att jag ska ta hand om mig själv tillräckligt hela tiden.

Hur som haver. Kan inte längta mer efter vår och sol än vad jag gör nu. Känns eländigt att sitta inne i lägenheten. Och är det blött och kallt är det få av oss som är sugna på att ta fighten att komma ut. Dessutom är hela parken full av hundskit!
Man får pigga upp sig själv med annat trevligt. Typ fika och en stor buket tulpaner!